Retur till Annas diktsamling


Till en vän som minne av sommarferierna 1908


Farväl, farväl så länge
adjö en liten tid,
må sommaren dig fägne
med allt som fröjdar dig.


Du reser nu till landet
från stadens virveldamm,
till sköna ljuva stranden
din barndoms lugna hamn.


Och tänk så skönt det bliver
när du skall vandra ut,
på gamla kära stigar
där du har gått förut.


Och träffa gamla vänner
från flydda barndomsår,
så väl du alla känner
och så ni språka får.


Nog får du mycket roligt
i sommarns gyllne dar,
allt blir så ljust och soligt
när himmelen är klar.


Att vandra ut i skogen
och höra fåglars sång,
och fröjdas åt naturen
som förr så mången gång.


Jag önskar du må njuta
i rika fulla drag,
den friska luft insupa
som du blir stark utav.


Ty snart så är det gånget
ditt korta sommarlov,
och så får du som mången
blott minnas vad du såg.


Ty sommarn´s dagar hastar
de fly så fort sin kos,
när bäst man blommor plockar
är vissnad mången ros.


Och allt det måste lämnas
som nu dig fröjdat har,
hur tungt det än skall kännas
när bort från allt du far.


Man måste allt förglömma
båd sorg och glädje all,
och så i hjärtat gömma
de rörda känslors svall.


Snart sitter du på tåget
som hastigt ilar bort,
från gamla kära landet
en skymt snart synes blott.


Jag bjuder dig välkommen
igen till våran stad,
till alla gamla vänner
uti vår stora sal.


Se´n skola vi väl språkas
om allt vad du har sett,
rätt längese´n vi råkas
så mycket har nog skett.


Må dessa versar bliva
ett minne från en vän,
som velat dem nedskriva
att du må minnas dem.