Retur till Annas diktsamling


Skottårsversar till Artur Svalin 1912


Nu i dag ett brev jag skriver
till den vän jag fått så kär,
hoppas att det tröst mig giver
i den nöd som mig förtär.


När jag såg Er första gången
O mitt hjärta hur det slog,
jag av undran helt blev fången
Eder bild jag med mig tog.


Och hur kunde jag väl annat
när jag sådant intryck fick
O jag ville gärna stannat
för att fånga upp Er blick.


Men Ni svann och jag fick leta
visste inte vem Ni var,
sent omsider fick jag veta
att Ni var en präktig karl.


Då liksom en profetsia
sig en tanke smög med makt,
du skall genast gå och fria,
säga det du vill ha sagt.


Nog så har jag liten kova,
fast ej någon million,
men kan riktigt säkert lova
Ni skall bli en fin patron.


Ty jag haver stora ängar
och en villa som är fin,
raska pigor starka drängar
och en massa kor och svin.


Därtill har jag mycket bohag
allt vad som uppräknas kan.
Ingenting som är i olag
blott det fattas mig en man.


Ni är just den rätte mannen
mina drömmars ideal.
O att jag kunde öppna famnen,
linda omkring Er min schal.


Därför jag av hjärtat frågar,
törs jag komma med min bön.
Det är knappast att jag vågar,
men Ni får en riklig lön.


Inte så att jag är felfri,
jag som många andra här,
men jag hoppas ändå att Ni
tager mot mig som jag är.


Och nu haver jag ju biktat
mina rörda känslors svall,
och en pil emot er riktat
Ni Er aldrig ångra skall.


Sist jag Eder därför beder
bli min vän i lust och nöd.
Det till välfärd för oss leder
vi bli ett i liv och död.


Sen skall vi som lärkan sjunga
ifrån morgon och till kväll.
Inga sorger dystra tunga
skola bo uti vårt tjäll.


Men jag höll ju på att glömma
Säg - kan vi ej träffas snart.
Ingen tid att gå och drömma
kom hem till mig med hast och fart.


Inte är det svårt att hitta
samma väg som bär till Vist,
jag skall bredvid fönstret sitta
vifta med en liten kvist.


Isidora Vandenstjärna