Retur till Annas diktsamling


Sömmerskans monolog


Nu vill jag här för er berätta
vad syssla som jag innehar,
om tro ni till mig vill blott sätta
ty rättighet till det jag tar.


Min syssla den är till att sitta
vid symaskinen dagen lång,
och knappast hinner jag att titta
ty jämnt skall den vara igång.


Ty födder det har jag nog blivit
att sitta och knoga och sy.
Det tar jag för alldeles givet
ty annars så kunde jag fly.


Men nu får jag inte så tänka
ty ödet nog fogat det så,
att brödet det skulle mig skänka,
och därför jag får stå på tå.


Och krusa och bocka och niga
för fruar och fröknar och tanter också,
och inte det duger att tiga
nej artigt för dem passa på.


Ty klädningen den skall va´ färdig
till balen jag mig skall bege,
ty annars jag ej hinner klä´ mig
så att det kan bli med beske´.


Och sedan hur sitter din klädning
och vem har väl sytt den åt dig,
Säg, skall jag väl svänga en vänning
så riktigt du kan se på mig.


Nog sitter den inte så illa
men bättre den nog kunnat bli,
om bara hon tid velat spilla
men slarv det skall alltid förbli.


Och snart komma klädningen åter
nog ändras den skulle förstås,
ty kragen den var alltför vider
en hel millimeter gunås.


Ja alltid det är ej så roligt
att hava en sömmerskas kall,
men mången gång så blir det ju soligt
i vimlet bland klädningar all.


Det gäller att ej tappa modet
i med som i motgången svår,
ty detta min uppgift är vordet
och därför ej tröttna jag får.


Och ej på sig själv får man tänka
om riktigt man utsliten är,
blott andra får slippa att vänta
en sömmerskas lösen ju är.


Det vore nog mera att säga
men nu får det allt vara nog.
jag vill ej på orden mer väga
och detta jag säger med fog.