Retur till Annas diktsamling


Längtan


Varför blöder du mitt hjärta?
Varför suckar du mitt bröst?
Varför läkes ej min smärta?
Varför jublar ej min röst?


Varför tåras så mitt öga?
Varför tager jag ej tröst?
Varför fattar jag så föga
detta ”varför” i mitt bröst?


Jo, för det jag här skall lära
tro och hoppas men ej se.
På en tid, som – Gud till ära
skall mig sol och lycka ge.


Se på kornet, som nedmyllas,
det vill lära mig förstå
att min längtan skall uppfyllas,
att sitt mål den och skall nå.


Kornet längtar upp ur gruset.
mina ”varför” likaså.
Längta, bida efter ljuset,
det som kornet skall dem gå,


de stå upp, men säg: hur länge
skall i mörker än jag bo?
När skall detta mörka hänge
vikas undan av min tro?


Såsom hjortens törst och trängtan
honom styr till källans språng,
så mitt hjärtas djupa längtan
fram till målet styr min gång.


Hoppas, bed och tåligt bida,
efter striden följer frid.
Läkas skola sår som svida.
Mig den tiden, vinkar blid.