Retur till Annas diktsamling


Jacobsons verkstad


Vid nedre stationen det finns en bro
som alla skall över ifall att de bo
vid Byttorpsvägen i staden Borås
till Cedern och Jacobsons verkstad förstås


Och på denna verkstad jag suttit en gång
och därför jag skriver så enkelt en sång
om vad jag upplevat i stort som i smått
om alla de minnen till livs jag där fått


Från morgon till kvällen man måste ju knoga
och det är naturligt men tänk sen så noga
varendaste rock skall Lundin taga på
och passar den inte returer vi få


Syverk uti axeln är ej ovanligt här
en sjukdom helt säkert som kronisk nu är
den skrämde vår Stärner en dag plötsligt bort
och sedan hans saga här blev så kort


Men roligt det var mången gång till att sitta
vid stora skyltfönstren där människor titta
och något tokroligt varendaste dag
vi fingo uppleva uti vårt lag


Bland alla de många som vägen passera
var Catmätarn Stenborg vi mest observera
och Lillebjörn David o syn för en var
och gubbarna Möller som streta och bar


O såja den gubben Bär komma i bladen
när småpojkar vissla han blev riktigt galen
med sopkvasten vapnet han bär i sin hand
utdelar han prygel så orätt ibland


Och Sven och Augusta dem skola vi minnas
fast inte de nu här i närheten finnas
och kaffe det kan då va gott med en tår
men huru mö kostar´t jag fråga först får


För all del glöm inte det fattas ju bara
vår gentleman Emil och negern och Sara
och Salberg den rare och allas vår vän
och Oskar som bor bort i Gässlösa än


Med ångaren Stockholm Fridén sig begav
och sedan vi intet av honom hört av
han går i Amerika det veta vi ju
och glömmer kanhända Camilla sin fru


Ej blindtarmen till någon nytta ju är
den värmer då inte ej heller den klär
men dock understundom den uppmuntran ger
och må ni förstå mig jag säger ej mer


Med kärleken också vi lekt med o ve!
och Rundkvist en dag vi gick ut för att se
men lilla Alice hon svek dock sin skatt
han fick fast på cykel sin vän inte fatt


Men Friberg han tyckte att det gick för lätt
Alice skall fångas det finns flera sätt
och upptager kampen som Rundkvist lagt ned
och skriver o älskling nu snart dig bered


Han sänder med posten en dag ett paket
en julklapp det är nog men vad är väl det
vi öppnar försiktigt du store så sött
han sänt ett par tofflor med foder så rött


Alice försvinner går upp som i rök
och reser till Vara tar plats i ett kök
Brolin uti Limmared sedan tog vid
får se hur det slutar det blir nog en strid


Sen drucko vi kaffe tre gånger om dan
och jämt och beständigt gick bud in till stan
och pojkar med tårtor de kom och de gick
en sextondels tårtbit åt gången vi fick


När sedan vi druckit i sumpen vi såg
vad närmast om hjärtat och framtiden låg
och nästan för alla var gång blev det bra
och rika som trollen vi blevo en da


Jag slutar min visa och ber få utropa
ett leve för verkstan och er allihopa
och när man blir van sen och får bra betalt
då går det i livet om än lite knalt


På håret så nära förlåt att jag nös
jag höll på att glömma bort Fredricssons tös
Jerusalemresan i minnet jag har
men tror att likt bubblan den faller och far