Retur till Annas diktsamling


Inför verkstadsflytten


En liten visa jag vill nu sjunga
innan vi lämnar vårt BKF
Må ni instämma båd gamla, unga
i glada laget mens här vi träffs


I flera år har så många knogat
och sytt och pressat uppå accord
Mång tusend rockar vi sammanfogat
men ingen blivit en riker lord


Och dessa rockar ej utan värde
blott några strofer jag ägna vill
Med lappar röda och dato fjärde
skall sändas genast ikväll med ill


Och många färger dito modeller
den ene var ej den andre lik
Men för oss alla den lagen gäller
att rocken bliver helt magnifik


Vi har sytt båd till herrar, bönder
men inte fått något nobelpris
Lagat när som det har gått sönder
och riggat upp mången stor markis


Varje dag drack vi äkta mocka
det liva upp den som blivit trött
På specialen där satt en klocka
som mätte tiden i blått och rött


Och sen så trångt som det var vid vasken
en riktig plåga att gå förbi
Bolander rädda en mus i asken
förrän hon hann att fördränkter bli


Utsikten sedan där över trakten
var inte heller så särskilt stor
Man hörde spelmän som trampa takten
såg sotarn som genom skorsten for


Den ljuva doften som kom från stallet
den dröjer länge i minnet kvar
Men så det luktat från syndafallet
det säger Dan som är hästakarl


Många handlande här har sprungit
och tagit på sig en glader min
Bland dessa Emil och Klang som sjungit
och gubben Lindgren som bar ett skrin


Ett intermezzo en dag det hände
som ingen dödlig förklara kan
Och hur vi leta och lumpen vände
kuvertet ändå vi aldrig fann


Bland riktare som en tid här varit
med största nöje vi nämna en
Som önskar flickor dit pepparn farit
det var vår (gunstling) Helge Dalén


Mina Hansson som golvet sopa
vi ej får sänka i glömskans hav
Och dammet virvla och flög ihopa
men huvudsaken det gick i trav


På vippen när att jag glömde fläkten
den var ej lik sig i alla vä´r
Ibland av smuts den var riktigt täppter
och meningarna de gick isär


Nu skall vi flytta ifrån vårt ränne
från duvokutter och muntert prat
Det var nog ödet som så bestämde
som delar ut våran varma mat


Adjö med verkstan och alla klutar
och allt av värde som tänkas kan
Farväl med alla de gamla stutar
och motorverket som rök och brann


Ernst förstås skulle elden släcka
och ett fat vatten i hast fick mä
Men just som han tömde ut sin vätska
då döptes någon som låg på knä


Vi skall nu hamna där gnistor sprakar
vad månde hända i väl och ve
Kanhända att det åt skogen brakar
ja, den som lever han får väl se