Retur till Annas diktsamling


Ett hem


Stundom jag i minnet manar fram en liten ljusgrön fläck,
skyddad utav mörka granar och en glesväxt hagtornshäck.
Där bland äppelträd som bugar dignande av vita blom,
ligger röd en liten stuga som en fridens helgedom.


Krattad fin är trädgårdsgången, vildvinsrankor väggen klär,
och i undran står jag fången, tänker - vem kan väl bo där?
Då på trappan, röd om kinden ser jag ungmor, nätt och fin,
och jag hör en röst med vinden, här bor lyckan, Hans och min.


Och jag minns att Hans hos prästen tjänat dräng i tio år.
Bästa dräng de haft förresten, slet en hund båd höst och vår.
Sparsam var han, rask i tagen, tänkte - den som spar han har.
Och så småningom kom dagen då han blev sin egen karl.


Då han kunde giva henne, som han lovat hand och tro,
ring och psalmebok med spänne, huld och skygd i eget bo.
Det blev strävsamt nog att bärga, bryta sten i ljungväxt mark,
men vi skulle de väl sörja? Hon var flink och han var stark.