Retur till Annas diktsamling


Den ensammes jul


Jag satt en stilla julekväll
i ensamhet och tänkte.
Och skåda upp mot himlens fäll
där mången stjärna blänkte.


Jag tänkte uppå flydda år
hur livet då sig tedde.
Då för mitt inre öga står
en stjärna som mig ledde.


En stjärna från min barndomstid
hur mild och god den tindrar.
Den lyser mig i livets strid
i nöd och sorger lindrar.


Och fastän skild från hemmets dörr
i främmat land jag vandrar.
En stråle lyser mig som förr
och livet sig förändrar.


Hur skönt att minnas, minnas allt
hur stillas ej min smärta.
Ej mera då blir livet kallt
det blir så varmt om hjärtat.


På så sätt firar jag min jul
jag mig ej ensam känner.
Jag firar minnets sköna jul
långt skild från hem och vänner.