Retur till Annas diktsamling


Aftonen


Hur stilla underbar
nu afton kommit har,
allt blir så tyst och stilla
och nattens stjärnor tindra.


En sällsam gyllne glans
så skön på jorden fanns,
i nattens tysta timma
vi ljuvlig frid förnimma.


I världens stora sal
bland mänskor utan tal,
när aftonskuggan nalkas
hur skönt därav få svalkas.


Så mången härlig stund
i sommarns gröna lund,
när aftonsolen dalar
hur stämningsfullt det talar.


Att sitta tyst också
och så få lyssna på,
hur löven sakta dallrar
på trädens gröna stammar.


Då glömmer vi så fort
om dagen sorg oss gjort,
all möda är då slutad
likt blomman som står lutad.


När skymning faller på
det är så gott att få,
sig trötter lägga neder
och sig till sömn bereder.


Då glömmes sorger all
vi då insomna skall,
där allt blir som förklarat
i nattens ro förvarat.