Retur till Annas diktsamling


Återträffen


År 1910 en vacker sommardag
en liten skara flickor var samlat i ett lag,
uti ett trevligt ställe som hette Gustafsberg,
som låg helt innebäddat bland gröna björkars färg.


Helt plötsligt någon sade, jag något tänker på,
och hoppas att ni alla skall tycka likaså.
Jag föreslår vi mötas när fem år svunnit hän,
och ingen då skall saknas, vi skulle ses igen.


Och så blev det beslutat, vad skulle det väl ske
på denna långa tiden, ja det vi finge se,
men att vi skulle komma det lova vi bestämt,
hur mycket under tiden det sedan med oss hänt.


Nu är de åren gångna, så snart de ilat bort,
och 1915 nu redan har ingått.
Och då vi skulle mötas i sommarsolens ljus,
uti naturens fägring, bland lövens stilla brus.


Att det var elva flickor det kommer jag ihåg,
och inte något sällsamt just uti detta låg,
och hoppas att de kommer till utsatt mötesplats,
och ingen av dem svika sin gamla föresats.


Nog har väl livet växlat allt under tid som flytt,
och mången har väl också upplevat något nytt.
En del är lyckligt gifta och några fästman har,
och några är allena liksom i forna dar.


Jag bjuder er välkomna, välkomna hit i dag,
ni gamla goda vänner ifrån ett muntert lag.
Vi skall uppliva minnen från länge längesen,
och hoppas ni är glada varenda enda en.


Och sen när vi har träffats jag skriver lite mer,
och talar om hur många som komme utav er.
Och skänker som ett minne till var och en ni vet,
blott några enkla verser ifrån en svag poet.